Utmaningen

Stolssäten på bland annat tåg, bussar och flygplan utsätts för mycket slitage till följd av upprepad användning av passagerarna. När sätena börjar bli slitna och smutsiga är det ofta hela möbeln som byts ut, trots att det oftast bara är vissa delar såsom tyg och stoppning som är trasiga. Det är ett stort resursslöseri som hade kunnat minimeras om bara den del av produkten som var trasig byttes ut. Att renovera och ersätta delar av produkter, och därmed minska onödig nyproduktion, är något som företaget Artex gör på en större skala. 

Om företaget

Artex är ett företag vars verksamhet går ut på att tapetsera om, och producera möbelklädsel tillolika typer av sittmöbler där både renovering och nyproduktion är en del av verksamheten. I fabriken i Mjölby är det renoveringen av olika typer av sittmöbler såsom bil-, tåg- och flygplansäten som står i huvudfokus, men en del nyproduktion förekommer också. Artex har funnits sedan 2005 och arbetar ständigt mot att nå nya cirkulära lösningar i deras produktion. 

Cirkulär lösning

Artex arbetar i huvudsak med att renovera, och optimera, möbler för att förlänga deras totala livslängd. Arbetet med att anpassa möblerna till ett mer hållbart förhållningssätt börjar redan vid skissbordet. När en ny beställning, för till exempel renovationen av tågsäten, kommer in börjar Artex med att formge och konstruera olika prototyper som klarar både hållfasthetstester och komfortkrav. I sina materialval tas viktiga punkter såsom teknisk livslängd, möjlighet till underhåll och återvinningsbarhet in i beräkningen för att de nya sätena ska vara anpassade för sitt ändamål, bli lättare att underhålla under hela sin livstid och vara mer lätthanterliga vid återvinning.  

I den mån det är möjligt återanvänds gammalt material för att minimera nyproduktion. Främst är det metallstommarna som återanvänds, som har en betydligt längre teknisk livslängd än tyg och stolsdynor. Även delar av möbeltyget kan återanvändas i viss mån beroende på nivån av slitage.  Vissa modifieringar kan också göras på det återanvända materialet för att underlätta underhållet av möbeln hos kunden, så att livslängden på materialet förlängs ytterligare. En sådan modifiering kan vara att metallstommarna justeras för att processen med att plocka av stolsdynor från säten för rengöring ska blir lättare och mer tidseffektiv.  

Eftersom renoveringen av sittmöblerna ger dem en lika lång ny teknisk livslängd som en nyproducerad sittmöbel, men för ett lägre pris, är en renovering av sittmöblerna ekonomiskt lönsamt för kunden, samtidigt som det gör miljön en tjänst när svinnet av fungerande material minskar. 

Utmaningen

Truckar är en viktig del av många industriverksamheter. Men produktionen av dessa komplexa fordon har också en stor miljöpåverkan. En av de mest utsläppstunga processerna i tillverkningen av nya truckar är nyproduktionen av metall, vilket är en mycket energikrävande process som i dagsläget också skapar stora utsläpp av koldioxid. För att möta kundernas behov blir därför en förlängning av den totala livslängden på redan existerande truckar mycket viktig, eftersom det minskar nyproduktion och bidrar till stora miljövinster. Det här är något som väger tungt för hur företaget Toyota Material Handling väljer att driva sin verksamhet för att bli mer hållbara.

Om företaget

Toyota Material Handling Europe började tillverka industritruckar på 40-talet, då under namnet BT Products. Idag har företaget fem fabriker runtom i Europa, varav den största ligger i Mjölby. Fabriken i Mjölby drivs på 100% förnybar el och är dessutom den första av Toyotas fabriker som, år 2020, uppnådde netto noll koldioxidutsläpp inom verksamheten. Förutom att tillverka nya truckar har företaget två anläggningar vilka har som huvudfokus att renovera gamla truckar för att förlänga deras totala livslängd.

Cirkulär lösning

Metallen som används i nytillverkning av truckar är en av Toyota Material Handling Europes största källor till koldioxidutsläpp enligt en intern utredning. Närmare 27% av de totala utsläppen vid nyproduktion kommer från brytning och bearbetning av nytt material, där stål är det material som står för de största utsläppen. Eftersom stål är mycket slitstarkt har företaget kunnat minska sin nyproduktion av truckar och metall, och därmed minskat sina koldioxidutsläpp, genom att istället renovera redan producerade fordon och bara byta ut de komponenter som blivit utslitna.

Återtillverkningsprocessen av deras truckar börjar när gamla truckar som varit uthyrda till kunder hämtas in till fabriken. Där genomgår truckarna en grundlig bedömning för att kontrollera vilka komponenter i trucken som behöver återtillverkas. Truckarna blir sedan skickade på återtillverkning där slitna delar byts ut och skönhetsfel som små repor lagas. Trucken monteras sedan ihop med de nya delarna och får en ny lackering. Slutligen sker en andra kvalitetskontroll där alla funktioner i trucken kontrolleras ännu en gång innan trucken slutligen körs ut till kunden igen.De utslitna komponenterna och de truckar som är så slitna överlag att de inte kan användas igen, blir istället demonterade och skickade till återvinning.

Även om nya energieffektiva truckar lämpar sig bra för kunder med högintensiva användningsområden finns det ett stort intresse för begagnade och renoverade truckar hos kunder med mer lågintensiva användningsområden. Dessa truckar kan också fungera som standby-fordon vilka kan användas vid behov. Med lång- och korttidsuthyrning, som utgör en stor del av företagets verksamhet, förlängs livslängden på truckarna. Under återtillverkningen av dem kan företaget även se till att truckarna servas på rätt sätt så att varje del i trucken får förutsättningarna att användas tills dess fulla tekniska livslängd uppnås. Uthyrningsmodellen med begagnade truckar är ett koldioxidsnålt alternativ för kunder som är intresserade av cirkularitet inom sin verksamhet och att minska koldioxidutsläppen i hela sin värdekedja.

Utmaningen 

Ett problem som många företag tampas med i den cirkulära omställningen är de bi- och restprodukter som blir över vid tillverkning av olika varor. Restprodukter som ofta inte haft något vidare syfte för företaget än att slängas. Men det som inte behövs hos ett företag kan vara till nytta för någon annan, och på Händelö Eco-Industrial Park pågår just ett sådant samarbete mellan sex aktörer. På industriparken kan de olika företagen ta tillvara på varandras restprodukter och använda dem i nya produktionskedjor. Ett samarbete likt det här främjar ett mer cirkulärt användande av resurser och minskar samtidigt de enskilda företagens resursslöseri.

Om industriparken

Händelö Eco-Industrial Park (HEIP) är ett över tjugo år långt samarbete mellan flera aktörer. Bland dessa ingår huvudaktörerna E.ON, Lantmännen Agroetanol, Linköpings Universitet, Nodra, Norrköpings hamn och Norrköpings kommun. Men även andra aktörer såsom bönder runtom HEIP och skogsindustrin bidrar med viktiga råvaror som hjälper verksamheten på HEIP att gå runt. Tillsammans har huvudaktörerna etablerat sig strax utanför Norrköping och samverkar genom att dela med sig av sina restprodukter till varandra.

Cirkulär Lösning

Hela produktionskedjan på HEIP börjar med Nodra, ett kommunalt bolag som ansvarar för bland annat avfallshantering och återvinning i Norrköping. Från Nodra skickas avfall och andra produkter som hämtats in från hushållen i kommunen, men som inte kan materialåtervinnas, till E.ON. De använder i sin tur Nodras restprodukter i sina kraftvärmeverk för att producera fjärrvärme och el till sina kunder. Förutom Nodras avfall tar E.ON även in restprodukter från skogsindustrin i form av träflis, grenar och toppar från avverkningar. Detta blir sedan el- och fjärrvärme som går tillbaka till staden. E.ONs i särklass största kund är grannen Lantmännen Agroetanol som får processånga som de använder till att driva flera processer i sin produktion av etanol och djurfoder. Processångan, som är för varm för att skickas ut direkt i fjärrvärmenätet används istället för att driva flera processer på Lantmännen Agroetanol. Den använda men fortfarande varma processångan, även kallat returkondensat, kan sedan nyttjas av E.ON eftersom ångan nu hunnit svalna av till den grad att kunna användas i fjärrvärmeproduktionen.

Hos Lantmännen Agroetanols produceras både etanol och djurfoder från de spannmål och andra restprodukter som hämtas in från bönder och livsmedelsindustrin. En av de biprodukter som uppstår under framställningen är koldioxid. Men istället för att koldioxiden släpps ut i luften fångas majoriteten av den in och skickas sedan till Norlic, som är en del av Linde Gas, där den används i deras produktion av kolsyra. Detta bidrar dels till minskade koldioxidutsläpp från Lantmännen Agroetanol, men bidrar också till att den svenska marknaden förses med en kolsyra som bygger på grönt kol istället för kolsyra baserad på fossil energi, som ofta är fallet om kolsyran kommer från utlandet.

För att logistiken ska gå ihop med de stora mängder varor som ska till och från HEIP är Norrköpings Hamn med sin djuphamn även en central del i industriparken. Med en djuphamn intill HEIP så kommer råvaror in till företagen och färdiga produkter exporteras ut på ett effektivt sätt.

Tillsammans skapar företagen på HEIP ett cirkulärt flöde av material och produkter som inte skulle varit möjlig på samma nivå om varje företag agerat för sig själv.  Eller som industriparken säger; världsledande symbios mellan industri och stad inom biobaserad och cirkulär ekonomi.

Bilder hämtade från HEIP.se

Utmaningen

Sten är ett material som har använts genom årtusenden inom konstruktion för en mängd olika ändamål såsom väggar, golv och trappor. Det är mycket slitstarkt och har rätt fysiska egenskaper för att hålla i hundratals år. Att ta tillvara på möjligheterna som det här materialet ger på ett hållbart sätt och skapa det de bästa förutsättningarna för att stenen ska kunna hålla i flera hundra år är något som familjeföretaget Borghamns stenförädling arbetar med.

Om företaget

Borghamns stenförädling är ett familjeföretag, beläget i Borghamn, som grundades 1951. Företaget arbetar både med att bryta sten och att förädla det till färdiga produkter. Stensorterna som bryts inkluderar Borghamnskalksten och en av världens hårdaste marmorsorter, Kolmårdsmarmor. Av stenen tillverkas produkter såsom bänkskivor, golv- och väggplattor som kan anpassas efter kundens önskemål. Utöver detta arbetar även företaget med restaurering av gamla byggnader, däribland domkyrkan i Linköping som fick ett nytt rosettfönster i Borghamnskalksten 2021.

Cirkulär lösning

Eftersom sten är ett material som håller mycket länge är det viktigt att effektivisera produktionen, ta till vara på de biprodukter som skapas och se till att stenen produceras på ett sätt som ger den förutsättningar att hålla så länge som möjligt. På Borghamns stenförädling arbetar de aktivt med att uppnå dessa mål. Redan 2020 är företagets produktion, från brytning till färdig produkt, 100% fossilfri där elen kommer från lokala vindkraftverk och fordonen körs på förnybart bränsle.

Stenen som bryts idag på Borghamns stenförädling har en längre livslängd än den som användes förr i tiden. Kunskap och teknologiutveckling ger möjlighet att kunna välja och anpassa sten efter ändamål. När byggnader konstruerades, till exempel under medeltiden, användes den sten som gick att komma åt. Idag vet man att olika stenlager har olika egenskaper och kan därmed utnyttjas till rätt ändamål för att hålla så länge som möjligt. Den spillsten som blir kvar efter brytning och förädling, till exempel de stenar som har sprickor i sig och kantbitar som är för små att använda, används istället för att återfylla stentäkterna.

Sågarna som används i produktionen har släta sågblad och det sandblandade vattnet som sköljs över dem under processen fungerar som sågtänder. Sågsanden återanvänds tills sanden slitits ner till den grad att den inte sågar effektivt längre. De stenrester och nedsliten sågsand som finns i det slam som blir över efter produktionen kan istället användas på andra håll såsom till markberedning, ridbanor eller som motverkan till markförsurning. Detta minskar dels på mängden restprodukter som blir över efter produktionen och främjar samtidigt återbruk av restmaterialet.

Att arbeta cirkulärt och med mer hållbara metoder gör att priset för produktionen av stenprodukter blir något dyrare. Däremot är affärsmodellen fortfarande lönsam eftersom trycket på miljövänligare och cirkulära alternativ väger allt tyngre på marknaden när kunder väljer material till sina byggen.