Ett problem som många företag tampas med i den cirkulära omställningen är de bi- och restprodukter som blir över vid tillverkning av olika varor. Restprodukter som ofta inte haft något vidare syfte för företaget än att slängas. Men det som inte behövs hos ett företag kan vara till nytta för någon annan, och på Händelö Eco-Industrial Park pågår just ett sådant samarbete mellan sex aktörer. På industriparken kan de olika företagen ta tillvara på varandras restprodukter och använda dem i nya produktionskedjor. Ett samarbete likt det här främjar ett mer cirkulärt användande av resurser och minskar samtidigt de enskilda företagens resursslöseri.
Händelö Eco-Industrial Park (HEIP) är ett över tjugo år långt samarbete mellan flera aktörer. Bland dessa ingår huvudaktörerna E.ON, Lantmännen Agroetanol, Linköpings Universitet, Nodra, Norrköpings hamn och Norrköpings kommun. Men även andra aktörer såsom bönder runtom HEIP och skogsindustrin bidrar med viktiga råvaror som hjälper verksamheten på HEIP att gå runt. Tillsammans har huvudaktörerna etablerat sig strax utanför Norrköping och samverkar genom att dela med sig av sina restprodukter till varandra.
Hela produktionskedjan på HEIP börjar med Nodra, ett kommunalt bolag som ansvarar för bland annat avfallshantering och återvinning i Norrköping. Från Nodra skickas avfall och andra produkter som hämtats in från hushållen i kommunen, men som inte kan materialåtervinnas, till E.ON. De använder i sin tur Nodras restprodukter i sina kraftvärmeverk för att producera fjärrvärme och el till sina kunder. Förutom Nodras avfall tar E.ON även in restprodukter från skogsindustrin i form av träflis, grenar och toppar från avverkningar. Detta blir sedan el- och fjärrvärme som går tillbaka till staden. E.ONs i särklass största kund är grannen Lantmännen Agroetanol som får processånga som de använder till att driva flera processer i sin produktion av etanol och djurfoder. Processångan, som är för varm för att skickas ut direkt i fjärrvärmenätet används istället för att driva flera processer på Lantmännen Agroetanol. Den använda men fortfarande varma processångan, även kallat returkondensat, kan sedan nyttjas av E.ON eftersom ångan nu hunnit svalna av till den grad att kunna användas i fjärrvärmeproduktionen.
Hos Lantmännen Agroetanols produceras både etanol och djurfoder från de spannmål och andra restprodukter som hämtas in från bönder och livsmedelsindustrin. En av de biprodukter som uppstår under framställningen är koldioxid. Men istället för att koldioxiden släpps ut i luften fångas majoriteten av den in och skickas sedan till Norlic, som är en del av Linde Gas, där den används i deras produktion av kolsyra. Detta bidrar dels till minskade koldioxidutsläpp från Lantmännen Agroetanol, men bidrar också till att den svenska marknaden förses med en kolsyra som bygger på grönt kol istället för kolsyra baserad på fossil energi, som ofta är fallet om kolsyran kommer från utlandet.
För att logistiken ska gå ihop med de stora mängder varor som ska till och från HEIP är Norrköpings Hamn med sin djuphamn även en central del i industriparken. Med en djuphamn intill HEIP så kommer råvaror in till företagen och färdiga produkter exporteras ut på ett effektivt sätt.
Tillsammans skapar företagen på HEIP ett cirkulärt flöde av material och produkter som inte skulle varit möjlig på samma nivå om varje företag agerat för sig själv. Eller som industriparken säger; världsledande symbios mellan industri och stad inom biobaserad och cirkulär ekonomi.
Bilder hämtade från HEIP.se
Restprodukter som uppkommer vid produktion av olika matvaror är en företeelse som många företag känner till. En av dessa produkter är den saltlag som blir kvar efter tillverkning av saltgurka. Under tillverkningen lagras gurkan i en saltlag för att fermenteras. Lagen, som hunnit bli grumlig av goda mjölksyrebakterier i tid till paketeringen av gurkan till kund, blir utbytt mot en ny genomskinlig lag för att ge gurkan ett fräschare intryck. Gurklagen som blivit över från produktionen har inget vidare syfte utan renas och hälls ut. Ett svinn som företaget Kinda Gurka i samarbete med Löt gårdsmejeri tog till vara på och gav ett nytt ändamål i form av produkten KärnO.
Kinda Gurka är en stor producent utav olika sorters inlagd saltgurka och produktionen äger rum i Kättilstad som ligger 7 km utanför Rimforsa i Östergötland. Svinnet av gurklag hade inte varit ett problem ur hanteringssynpunkt för företaget, men de kände samtidigt att det var ett onödigt svinn då saltlagen innehöll så många nyttiga bakterier som potentiellt kunde ha fler ändamål. De vände sig därför till Vreta kluster, en utvecklingsarena för företag inom de gröna näringarna, för att få hjälp. Resultatet blev att Vreta Kluster anordnade en workshop för Kinda Gurka, där flera aktörer hjälptes åt för att komma på idéer om hur lagen från Kinda Gurkas tillverkning av saltgurkor kunde användas i andra ändamål. Löt gårdsmejeri, ett lokalt mejeri beläget strax utanför gammalkil, kom med ett förslag som kanske kunde minska två svinnprodukter, Kinda Gurkas gurklag och Löt gårdsmejeris kärnmjölk. Tillsammans försökte ägarna att ta till vara på svinnråvaror och utnyttja dem till att skapa något nytt.
Under workshopen kom flera förslag om vad gurklagen kunde användas till. Alltifrån rengöringsmedel till fermenterade ärtor. Efter workshopen undrade Löt Gårdsmejeri om de kunde få med sig lite av gurklagen hem för att undersöka om den kunde användas som lag för exempelvis fetaost. Några veckor senare fick Kinda Gurka ett besked om att en helt annan produkt hade kunnat göras från gurklagen, en typ av ost. Osten skapades genom att kombinera Kinda Gurkas gurklag med kärnmjölk, som blivit över efter gårdsmejeriets smörtillverkning. Osten, som kan liknas vid färskost eller ricottaost, kan sedan säljas som en egen produkt till bland annat restauranger och på sikt även privatpersoner. Men för det krävs mer kärnmjölk och större produktionslokaler så den ligger i framtiden. Företagen samarbetar därför vidare för att utveckla konceptet och skala upp produktionen. Med den nya osten minskas svinnet i två olika kedjor av matproduktion och bidrar till ett mindre behov av nya råvaror som annars skulle behövts till en ostproduktion.
Att köpa in ny utrustning och anställa personal med specifik kompetens kan bli en dyr historia för aktörer som precis kommit in på marknaden. För redan etablerade företag kan höga kostnader också vara ett problem vid utökandet av sin verksamhet eller vid behov av väldigt specifik utrustning under en begränsad tid. Resultatet av detta blir dels en stor nyproduktion av maskiner och utrustning vilket belastar miljön, dels att det skapar problem när utrustningen inte längre behövs och står oanvänd. Innovative Materials Arena (IMA), en organisation i Linköping som stödjer forskning och företag som arbetar med innovativa material och hjälper dem att övervinna dessa utmaningar.
IMA, Innovative Materials Arena, är en organisation som startades 2018 med målet att stödja utveckling och kommersialisering av innovativa- och smarta material som bidrar till mer hållbara lösningar inom näringsliv, samhälle och miljö. IMA:s roll är att underlätta samarbetet mellan företag, akademin och andra aktörer för att bygga upp en samarbetskultur kring innovativa- och smarta material. Drivkraften bakom organisationen är Region Östergötland och Sankt Kors Fastighets AB, dessutom har IMA fått stöd från den europeiska regionala utvecklingsfonden till sitt arbete.
För att hjälpa aktörer inom området innovativa material att samarbeta och dela med sig av resurser och kompetenser har IMA skapat plattformen IMA Share. På plattformen kan företagen kan hyra ut och låna olika ämnesspecifika maskiner, och dela kompetenser och kunskap mellan varandra inom områden såsom 3D printing och liknande. I praktiken går tjänsten ut på att företag kan lägga upp annonser på olika maskiner och kompetenser som de har möjlighet att hyra- eller låna ut. Andra företag som är i behov av dessa maskiner och kompetenser, antingen på kort eller lång sikt, kan därefter kontakta ägaren av maskinen och komma överens om hur, var och hur länge maskinen/ kompetensen ska hyras ut. Uthyrningen bidrar till att maskiner, som annars skulle stå oanvända i perioder istället används hos de som behöver dem för stunden. Samtidigt som ägaren också tjänar en slant på att hyra ut sin utrustning. Plattformen IMA Share bidrar till att nyproduktionen av utrustning minskar samtidigt som användningen av redan existerande utrustning ökar. Ett koncept som spar in på resurser som krävs vid nyproduktion, men som också skapar nätverkande mellan aktörer och minskade ekonomiska trösklar för nya aktörer att komma in på marknaden av innovativa material.
© Copyright Länsstyrelsen Östergötland 2022
Vi använder kakor (cookies) för att ge dig en bättre upplevelse av webbplatsen. En del av dessa kakor är tredjepartskakor. Genom att använda vår webbplats accepterar du att kakor används. Läs mer om kakor och hur du kan stänga av dem.